Pauline, Emma, Daniella och Adelina var och tävlade i Helsingborg i går i hopprep och kom hem med en silvermedalj! Det kan jag kalla härligt jobbat! Inte dåligt för att vara eran första tävling. : )

Grattis grattis

Imorgon är det skola igen efter 5 veckors apu, natti natti

Är så himla klantig att man struntar i att tända lampan i hallen när man ska gå / småspringa uppför trappan till övervåningen. Allt slutar med att jag inte kommer till övervåningen utan halkar på pärmen (som jag har lagt i trappan för några minuter sedan) och trillar nedför trappan och river upp mitt ben och krossar tummen.

Ibland hänger inte hjärnan med.

Idag är det 3 timmars träning på schemat, 1 tim med kidsen : ) och sedan 2 tim rutinträning!! Rutinträningen behövs verkligen, eftersom jag har fått äta pencillin i 2 omgångar och kroppen har varit dålig så har jag inte kunnat tränat lika mycket som jag har velat och dessvärre inte min rutin. Så idag på träningen blir det att träna rutinen i olika delar med musiken så jag inte tappar bort mig och kan känna mig säker. Även svårigheterna har glidit lite åt sidan och på tävlingen nästa vecka kommer jag inte utöka min svårigheter utan väntar på det tills nästa tävlingen den 17 April. Så istället för att utöka en svårighet som inte sitter hundra och förlora massa poäng på det så gör jag istället "grundsvårigheten" som jag kan och kan få pöäng för det. Mitt mål på denna tävling är att fixa alla mina svårigheter och kanske till och med vinna på mina svårigheter för att min rutin saknar massor av saker ex; armar, vridningar, "riktiga" nedgångar och uppgångar. = teknik och artistisk

Men är ändå positivt och glad om jag bara fixar att göra min rutin på tävlingen och för att jag vet att jag har haft lite motgångar denna våren.

Har haft magkänslan en ganska lång tid och i fredag fick jag det bekräftat, det var jobbigt att se dig ligga där i sängen och kämpa men du hade inte ont. Du sa inget, du visade inga tecken att du visste att vi var där med dig. Du andades lungt och tog djupa andetag medans vi pratade med dig fast att vi inte visste om du hörde eller inte. Tittade gjorde du inte heller, du bara blundade. Det jobbigaste var att du hade blivit så liten och tunn och hjälplös men din kropp var varm och skön. Det känns som du vet vad som ska komma skall och verkar inte känna någon ångest för det och det känns skönt för dig själv och för oss andra.

Det som är jobbigt för oss som är runt omrking dig är när vi ställer frågan när?

dagar, veckor, månader ?

älskardigfarmor

Har det blivit lite dåligt av på sistonde, men ska bli bättre på det !